Övertramp vi minns
Här presenteras några av arbetarrörelsens mest flagranta övertramp under de senaste åren.
- Kristdemokraten som inte fick jobba på LO
- Hotbrevet från Elektrikerförbundet
- Zarembas artikelserie
- Polisen samarbetar med Transport
- Om att bära ut sopor
- AMS tvingar arbetslösa att demonstrera för Rörelsen
- Edling och Sahlström: två sanningssägare som fick gå
- “Störtas” regeringen när (s) förlorar makten?
- “Det kändes som en statskupp”
Kristdemokraten som inte fick jobba på LO
Zakarias Winberg fick hösten 2005 sparken från arbetet som försäkringsinformatör på LO-distriktet i Falun sedan han skrivit en debattartikel som kritiserade regeringens alkoholpolitik.
Hotbrevet från Elektrikerförbundet
Elektrikerförbundet skrev detta brev till icke-anslutna elektriker. Wanja Lundby-Wedin hade inget att invända.
Zarembas artikelserie
Här finns Maciej Zarembas talande och avslöjande artikelserie om hur främst facket, men också staten, behandlar arbetskraft från de nya medlemsländerna, med fokus på Vaxholmsfallet.
Polisen samarbetar med Transport
I samband med bortforslingen av nedfallet timmer i orkanen Gudruns fotspår, genomförde polisen i september 2005 tillsammans med fackförbundet Transporten razzia mot utländska, främst polska, lastbilschaufförer som hade kallats till landet för att hjälpa till. Polisen kontrollerade bland annat att gällande säkerhetsföreskrifter följdes medan ombudsmännen från Transport kontrollerade förarnas identitet och om det fanns kollektivavtal. Detta rapporterade SVT:s Smålandsnytt. Polisen svarar i inslaget på frågan om det inte är underligt att man samarbetar med facket på detta sätt att “Ingen av chaufförerna har klagat”. Mannen från Transport, å sin sida, menade att detta var ett ypperligt sätt att få tag i information som är sekretessbelagd och att hålla ordning på arbetsmarknaden för lastbilschaufförer.
En rad frågor reses:
1. Hur kan ordningsmakten upplåta sin våldsmakt och sin myndighetsfunktion till en privat förening, som dessutom är på plats i ett helt annat syfte än att se till att lagar följs?
2. Hur långt har det gått när en polisman inte ens reflekterar över att sådant samarbete är olämpligt?
3. Hur kan ombudsmannen tycka att han har rätt att med polisens hjälp ta reda på sekretessbelagd information?
4. Anser sig fackförbund ha rätt att utöva myndighetsmakt? Hur kan folket i så fall ställa dessa myndighetsutövare till svars, vilket är naturligt att man kan i en demokrati?
5. Är kollektivavtal avtal, eller är de lagar som ska upprätthållas av ordningsmakten?
Polacker med några år på nacken har visserligen erfarenhet från poliser i partiets tjänst, men nog är det något sjukt när sådant kan och får ske.
Om att bära ut sopor
Utdrag från intervju med LO-utredaren Ingvar Göransson i SVT:s Godmorgon 2005-07-05.
“Vi i facken försöker att hålla ordning på det där. Det är som att bära ut sopor, det tar aldrig slut.”
Och så har arbetarrörelsen mage att hävda att det är solidaritet med utländska arbetstagare som ligger bakom fackets agerande.
AMS tvingar arbetslösa att demonstrera för Rörelsen
Arbetsförmedlingen i Nyköping skickade i mars 2005 ett brev till arbetslösa byggnadsarbetare och hotade med indragen a-kassa om de inte åkte med till Stockholm och demonstrerade med facket. Generaldirektören för AMS har förresten varit socialdemokrat sedan bildandet.
Edling och Sahlström: två sanningssägare som fick gå
Under 2005 fick två handläggare på LO sparken för att de vågade säga sanningar som inte passade in i arbetarrörelsens värld: Olle Sahlström, som menar att Rörelsen är marinerad i självgodhet, och Jan Edling, som avslöjade att den svenska arbetslösheten egentligen ligger runt 20 procent och att mycket av socialförsäkringssystemen används för att få ner den öppna arbetslösheten och skyla över arbetsmarknadspolitikens misslyckande. Hans Karlsson (ej ministern) stämde in men tystades och fick behålla jobbet.
“Störtas” regeringen när (s) förlorar makten?
När tre borgerliga partier efter valet 2002 förhandlade med mp om att bilda regering anklagade Anna Lindh dem på DN Debatt för att vilja “störta regeringen”. Vi andra kallar det demokratiskt maktskifte.
Detta uttalande av Marita Ulvskog, efter den borgerliga valsegern 1976, är visserligen uttjatat men ändå så talande när det gäller att förstå Rörelsens syn på makt och demokrati. Det naturliga är att (s) har makten, eftersom de representerar folket, menar de. Och det är därför, kan man tänka, som Rörelsen beter sig som den gör. De blandar ihop myndighetsutövning och partipolitisk opinionsbildning, de ser den offentliga sektorn som sin, de glömmer bort att de inte har egen majoritet i riksdagen och de låter LO verka som en myndighet.
