Enpartistaten

En grundlag bör vara kort, välskriven och inriktad på grundläggande värden. Vår grundlag är långrandig, pratig och detaljrik.

Statsvetarprofessorn Leif Lewin på SvD Brännpunkt.

Efter att journalister efterfrågat det har personal på regeringskansliet hittat band med back-up filer markerade ”tsunami-mejl”. Dessa låg undangömda i ett skåp i en källare. Den borgerliga regeringen visste inte om att de fanns.

I en artikel i söndagens Svenska Dagbladet skriver PJ Anders Linder om behovet av att den nya regeringen avpolitiserar Sverige. Han efterlyser detta perspektiv i regeringsförklaringen på fredag. Enpartistaten.se håller med. En rimlig ambition för den nya regeringen bör vara att avskaffa enpartistaten. I den delen är maktskiftet en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning. Politiseringen av Sverige har gått så långt att avpolitiseringen måste bli ett eget reformområde. Listan på saker att åtgärda kan göras lång: förändra utnämningspolitiken, avpolitisera universiteten, återupprätta den negativa föreningsfriheten, se över reglerna för partifinansiering, minska antalet myndigheter, sätt stopp för statlig opinionsbildning, stoppa förslagen om stärkt politiskt inflytande över rättsväsendet (individuell lönesättning för domare) samt förbättra direktiven till grundlagsutredningen.

Jag (Fredrik Segerfeldt) som främst driver denna sajt kommer att vara på semester fram till och med den 12:e oktober. Frekvensen på inlägg kommer därför att vara låg fram till dess. Om något särskilt händer kommer Maria Rankka dock att hoppa in och skriva ett inlägg.

I och med maktskiftet kommer det att finnas färre enpartistatstendenser att bevaka. Vi kommer därför att ha tid att moderera kommentarer. Från och med nu finns det därför möjlighet att kommentera inlägg här på sajten.

Vi har fått många mejl från läsare och sett kommentarer här och där som antyder att denna sajt ska vara nedlagd. Det stämmer inte. När den verkliga enpartistaten nu är på väg att avskaffas finns det all anledning för den virtuella att bevaka att så verkligen sker. Vi kommer därför att bevaka och verka för både en avsossifiering av den svenska offentligheten och ett bekämpande av de odemokratiska tendenserna i LO-kretsen.

På DN Debatt idag varnar LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin Alliansen för konflikt.

Svenskt Näringslivs VD, Urban Bäckström, skriver i en kommentar:

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har varit intensivt engagerad i den socialdemokratiska valrörelsen. Kanske trodde många att nu när medborgarna avgjort riksdagens utseende de närmaste fyra åren skulle LO:s ordförande acceptera detta demokratiska utslag.  

… 

I en smått häpnadsväckande DN-debattartikel idag ger LO:s ordförande beskedet: LO struntar i valutslaget.

… 

Kanske kan detta föra fram LO:s ordförande till posten som Göran Perssons efterträdare, men för Sverige är det ett oroande besked. Ska LO nu välja en kurs som bara är destruktiv? Är LO:s ledare så förblindad av besvikelsen över att man inte längre har en regering som lika expeditivt verkställer LO:s beställningar att man nu struntar i allt annat än att söka återta detta 2010?

En hel del uttalanden från olika delar av arbetarrörelsen har visat att den grumliga demokratisynen socialdemokratin uppvisat i regeringsställning inte har förändrats nu när de är i opposition.

Så här sa Göran Persson i sitt avslutningstal: ”Vi kommer aldrig att acceptera högerstyret.”

Nähä? 

En rad fackliga ledare har dessutom varnat för att s-nederlaget i valet kan försvåra den stundande avtalsrörelsen. ”Nu när vi inte kan genomföra våra krav i regeringsställning får vi ta det avtalsvägen”, tycks de resonera. Och konfliktreglerna gör det i det närmaste omöjligt för företagen att stå emot. Fackpamparna verkar inte ha en tanke på att svenska folket precis har sagt nej till en sådan politik.

Nu får LO-facken ta konsekvenserna av att de valt att agera som partipolitisk aktör i stället för som medlemsorganisation. Det kan inte vara lätt att påverka ett regeringskansli bestående av politiker man lagt ner de senaste sex månaderna på att bekämpa. Det förlorar LO:s medlemmar på.

Aftonbladets krönikör Johan Hakelius tyckte före valet att talet om enpartistaten var obefogat, men ändrar uppfattning när han läser om arbetarrörelsens hysteriska reaktioner på valförlusten.

Folk hävdar att deras liv har fallit samman. Att alla andras liv kommer att falla samman. Att ingenting någonsin kommer att bli som förut, det vill säga i lördags. De är rädda. De är sömnlösa. De gråter. … Så här reagerar bara människor som önskar att de levde i en enpartistat.

Läs krönikan här.

Tack alla läsare och tipsare. Vi har fått flera mejl varje dag, med tips från människor som delar vår uppfattning att allt inte är som det ska med svensk demokrati. Vi har haft över 100 000 läsare sedan vi drog igång i mars. Uppenbarligen slog vi an en sträng som gav stort genklang i landet.

Vi har visat, här på sajten, i rapporter, böcker och i olika framträdanden, att en del av de skavanker som finns i vårt politiska system beror på det långa socialdemokratiska maktinnehavet. Men inte allt. Så även om det inte finns anledning att driva sajten vidare under namnet enpartistaten så finns det all anledning att fortsätta diskussionen om svensk demokrati. Ett maktskifte löser inte allt. Vi ber därför att få återkomma i ämnet.